Reserapport St Pauli – Ingolstadt

En båt, tre unga människor och en massa alkohol, hur ska detta gå kan man undra, som vilken finlandsfärja som helst skulle nog de flesta svara. Detta var i vilket fall utsikterna för den senaste d-beat diehard resan, det skulle visa bli en resa med mer äventyr än ett Sinbad avsnitt. Det hela började med en vision från gruppens alfahane och självutnämnda gud, en vision om hur St Pauli Göteborg skulle bli större en Beatles och Jesus tillsammans, vi skulle se hemmapremiären mot Ingolstadt, på plats. Planerna sattes i verket, båt och hotell bokades, derdöner väcks ur sitt ide,  och biljetter fixar vi självklart på plats.

Fredagkväll och StPGBG kliver på ångbåten som ska sätta kurs mot Tysklands svar på Borås, Kiel. Några öl i baren och en god natts sömn stod på schemat, men så skulle det icke bli, istället blev det straffarbete och piskrapp för vår lilla grupp. Hur gick detta till undrar ni, jo det hela började när en välkänd general med försmak på kebab, blev lite för förfriskad och ansåg att underhållningen som erbjöds inte var god nog, detta tog han i egna händer och ställde sig själv på scen, bandet för kvällen, säger inte vilket, men de har rötterna i värmland och flertalet svensktopplåtar i bagaget, såg aftonens medelåldersgroupies försvinna och gav sig på generalen med sådan kraft att fartyget sattes i gungnig. Samtal med kapten efter att vakter och resenärer lyckats stoppa tumultet, kaptenen som var en mycket sträng man med buskigt skägg satte såväl band som de tre vise männen på straffarbete, något som han senare kom att ångra. Arbetet bråkstakarna fick utstå var att skyffla kol till ångmotorerna, detta visade sig inte vara något för den ovane då motorerna började krångla bara någon timme in på straffet, den slutgiltiga explosionen var oundviklig. Med båten i brand var det nu en kapplöpning till de få livbåtarna som fanns utstationerade runt om båten, de tre männen från er favorit supporterklubb var som tur var i lika god form som de grekiska gudarna i sina bästa år, bandet i sin tur var i lika god form som en flock maneter på land. De tre männen, nu i säkerhet i livbåten, börjar paddla mot land, som tur var är detta bara några  meter bort.

På land gäller det bara att borsta av sig och fortsätta mot målet, upp mot närmsta stad och se vilka alternativ man nu har för en fortsatt resa. Den danska stad man nu befinner sig i visar sig som tur var ha en tågstation, in boka tågplatser och iväg igen, ingen tid att spilla om man ska hinna i tid. Men väl i kassan visar det sig att alla tåg under dagen är fullbokade, stämningen i den lilla gruppen vänder genast till något som skulle få Lars Norén att verka som en munter figur. Allt hopp som bortblåst, när en man i uniform av något slag kommer fram och undrar vad som kunde skapa sådana bittra miner, en förklaring och några tårar får han som svar, mannen visar sig dock vara nästa hamburgtågs förare och erbjuder tre platser i loket, ytterligare en vändning på denna resa, ett par timmars tågresa bort låg nu Hamburg och resans mål. Tågresan var förbi innan man visste ordet av, och föraren fick som tack en mycket vacker tröja i St Pauli anda.

Väskor och annat onödigt lämnas på hotellrummen och tre glada herrar dansar nu ut mot vattenhålet där St Pauli Göteborg trivs som allra bäst, Zum Rettungsring, men ve och fasa när vi efter ett par öl får mod att fråga efter vår kamrat till bartender och får reda på denne har fått sparken, va fan ska vi nu göra, Zum Rettungsring är dött, radera det namnet mina vänner sätt inte er fot på detta förpestade tillhåll. De numera ledsna, frustrerade och helt enkelt vilsna pojkarna dansar inte längre, har ni sett en man som förlorat allt som går att förlora kan ni tänka er vilken syn de tre gossarna var. Men livet går vidare stod det utanför en kyrka, och efter det såg vi inte den lilla öbon mer, men de övriga två tog budskapet på mer sansat sett och letade efter ett nytt ölhak att hänga på istället. Stället blev en ölvagn utanför millerntor där ölen avnjöts i gott sällskap tills det var dags för matchstart, men när biljetterna skulle fram var de borta, efter många tårar och övertalningsförsök visade det sig att generalen hade sålt biljetterna mot tre backar astra han gömt undan på hotellrummet, stämningen kom av sig lite och polis fick ingripa. Men efter en lång stunds tystnad och en minst lika lång diskussion med herr konstapel skakades det hand och man fortsatte in i St Paulis djungler.

Väl inne i denna djungel hittades faktiskt en bar med djungel/skogstema där fick öl och match avnjutas helt enkelt. Astra och mexikaner ställdes fram på bordet och det började nu kännas som en riktigt trevlig resa trots förlorad kamrat och en lätt omväg på resan ner. Men lyckan skulle inte bli långvarig, en man i de bakre delarna av baren började gapa som besatt och ingen verkade förstå vad det handlade om, men flera besökare sköt in i hans rop och nu gick det att urskilja vad som skreks, Vielfrass!!! Vielfrass!!!, kaos utbröt och alla sprang mot utgången. Ut på gatan och har sluts man upp av hundratals skirkande människor i flykt, längre ner kommer något som bäst beskrivs som en romersk arme med päls. Snart stannar allt upp och mitt i smeten är det svårt att förstå vad som händer, men tydligen har den pälsbeklädda armen gillrat en fälla och har nu omringat människohopen. Ridande djur med nät börjar fånga in allt i sin väg, mitt i allt slås en ruta i kras och en flyktväg öppnar sig, de fåtalet som lyckades fly hamnar nere på reeperbahn där militär börjat samlas. Trots detta kändes det inte helt säkert och man tog fart mot vapenaffären längre ned på gatan, där beväpnade man sig med morgonstjärnor och armborstar. Nu redo för ett anfall tänkte man, men generalen lyckades träffa sig själv i bakhuvudet med morgonstjärnan och föll till backen. Ensam och svag letar sig den siste till militären, eftersom hela området nu är avspärrat får de ensamme hjälp och sätts på en militärhelikopter som flyger raka vägen hem till Göteborg. Väl hemma och tre backar astra rikare kryper den siste ned i sin soffa och somnar som ett barn.

Nästa resa blir i november någon gång, denna gång är det Berlin som gäller och borta match mot Hertha. Om det finns intresse att åka med eller att mötas upp kan ni alltid höra av er.

This entry was posted in Konsumentvägledning, Sverige, Vilka är vi?, Åka Tåg. Bookmark the permalink.

2 Responses to Reserapport St Pauli – Ingolstadt

  1. Janne Josefsson says:

    skandalöst att det fortfarande länkas till en viss kneipe vid namn Zum Rettungsring på denna sidan.

  2. DerLoco says:

    Skandalöst, absolut, jag lägger allt ansvar på någon annan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>